Matchfixning: fem misstankar, 64 operatörer

En analys, 6 augusti 2026.

Siffran som borde väcka bråk

Under hela 2025 meddelade Sveriges licensierade vadhållningsbransch tillsynsmyndigheten att den misstänkte matchfixning vid fem tillfällen. Inte femhundra. Fem.

Spelinspektionen tog emot fyra misstankerapporter från licenshavare och två från de internationella organ för idrottens integritet som myndigheten samarbetar med. En av de fyra rapporterna från licenshavare gällde samma misstanke som ett integritetsorgan redan hade flaggat. Räkna bort dubbletten, och hela det svenska systemet, tillsynsmyndigheten, operatörerna, integritetsövervakarna, idrottsrörelsen, genererade fem separata misstänkta matchfixningsärenden på tolv månader.

Jag räknade vadhållningslicenserna i myndighetens eget register i dag. Där finns 64 bolag som innehar svensk licens för kommersiell vadhållning. Fyra rapporter fördelade på 64 licenshavare betyder att i bästa fall sex procent av Sveriges vadhållningsoperatörer lämnade in en enda integritetsrapport under 2025. Minst 60 av dem lämnade inte in någon alls.

Myndighetens egen inramning, i en nyhet publicerad den 15 januari 2026, är att antalet misstänkta matchfixningsärenden minskade jämfört med tidigare år och att den nedåtgående trenden är välkommen. Siffrorna från integritetsorganen faller mycket riktigt, och brant: tolv rapporter 2023, fem 2024, två 2025. Det är en minskning med 83 procent på två år.

Det finns två sätt att läsa den kurvan, och de pekar åt rakt motsatta håll. Antingen har svensk idrott blivit dramatiskt renare på tjugofyra månader, eller så producerar det upptäcktssystem som skulle förstärkas 2024 mindre signal än det gjorde före reformerna. Spelinspektionens egen matchfixningssamordnare, Samuel Wahlberg, var nära att säga det senare rakt ut: han noterade att fixarnas metoder kan vara avancerade och att myndigheten inte kan vara säker på att all manipulation upptäcks.

Ingen tycks ha uppmärksammat detta. Jag sökte på X på svenska efter myndigheten, efter vadhållning och efter matchfixning; det mest relevanta plattformen visade upp var en jobbannons som myndigheten publicerade 2020. Det pågår ingen offentlig debatt om huruvida fem är en framgång eller en blind fläck.

Maskineriet som byggdes i juli 2024

Det som gör siffran intressant är att den är resultatet av ett system som medvetet konstruerats för att öka rapporteringen.

Fram till mitten av 2024 hade svenska vadhållningslicenshavare en skyldighet att ha rutiner för att upptäcka och motverka matchfixning; det kravet finns i 14 kap. 16 § spellagen, tillsammans med en skyldighet att låta spelare underrätta dem om misstänkt fusk. Vad lagen gav dem i samma paragraf var en möjlighet, inte en skyldighet: en licenshavare får lämna uppgifter som tyder på spelrelaterad brottslighet till polisen eller en åklagare. 17 § kräver utlämnande till polisen, men bara på begäran, och bara om en spelare som kan ha begått ett brott.

Läser man enbart lagtexten skulle man dra slutsatsen att Sverige aldrig gjorde integritetsrapportering obligatorisk. Det gjorde man, men i spelförordningen snarare än i lagen, genom Förordning (2024:256), som förde in en ny ordning för informationsdelning i förordningens 14 kap. med verkan från den 1 juli 2024. Den ordningen förtjänar att redovisas ordentligt, för jag har inte sett den beskriven på engelska någonstans.

Spelinspektionen ska ta fram och sprida information som är relevant för att upptäcka och motverka matchfixning, och ska hämta in, sammanställa och analysera uppgifter om misstänkt matchfixning. All delning ska ske via en plattform som myndigheten är skyldig att inrätta. På begäran ska en licenshavare med vadhållningslicens så snart som möjligt lämna alla uppgifter om misstänkt matchfixning som myndigheten behöver. Om en licenshavare med vadhållningslicens har anledning att misstänka matchfixning ska den rapportera det till myndigheten så snart som möjligt. En rapport ska ange vilket idrottsevenemang misstanken gäller och vad som gav upphov till den: det är hela innehållskravet. Myndigheten ska sedan vidarebefordra rapporterade uppgifter till alla licenshavare med vadhållningslicens. Och när misstanken gäller ett evenemang i Sverige eller ett med svenskt deltagande ska myndigheten vidarebefordra den till Riksidrottsförbundet och, vid behov, det berörda specialidrottsförbundet.

Tre drag i den konstruktionen förtjänar mer uppmärksamhet än de har fått.

Det första är asymmetrin. Vadhållningsoperatörerna måste rapportera. Riksidrottsförbundet och dess medlemsförbund får rapportera. Skyldigheten löper bara åt ett håll, från branschen mot tillsynsmyndigheten, trots att idrottens organ sitter närmast de idrottare, domare och funktionärer som är de faktiska målen för kontaktförsöken.

Det andra är omfördelningen. En misstanke som lämnas in av en operatör skickas ut igen till alla 63 konkurrenter. I termer av marknadsbeteende är det anmärkningsvärt: tillsynsmyndigheten driver en obligatorisk underrättelsepool där varje deltagares privata upptäcktsarbete socialiseras. Det finns en ventil mot dubbelräkning, rapporteringsplikten omfattar inte uppgifter som en licenshavare fått tillbaka från myndigheten, men grundarkitekturen är att den som lämnar in en rapport berättar för sina rivaler vad den har hittat.

Det tredje är hur tunn själva rapporten är. Vilket evenemang, och varför. Ingen standardiserad mall för spelvolymer, oddsrörelser, kontokluster, geolokalisering eller insatsfördelning föreskrivs i förordningen. Det analytiska djup som finns kommer från plattformens praxis, inte från regeln.

Skyldigheten kom först, lagstödet efteråt

Det finns ett ordningsproblem i 2024 års reform som jag tror har gått obemärkt förbi, och det är den sortens sak som spelar roll för complianceansvariga.

Rapporteringsplikten trädde i kraft den 1 juli 2024. Men att rapportera att en namngiven idrottare kan ha fixat en match innebär att behandla personuppgifter om misstänkta brott, en kategori som europeisk dataskyddsrätt hägnar in. Regeringens proposition i frågan, Proposition 2024/25:5, "En rätt för licenshavare att behandla uppgifter om brott", överlämnades till riksdagen den 17 september 2024, mer än två och en halv månad efter att plikten börjat gälla. Den föreslog att licenshavare med vadhållningslicens skulle tillåtas behandla uppgifter som tyder på att någon kan ha begått ett visst brott, när det är nödvändigt för att granska spel i syfte att upptäcka spelfusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet samt för att kontrollera och rapportera avvikande spelmönster. Den remitterades till kulturutskottet, som föreslog bifall, och kammaren biföll.

Sverige ålade alltså en bransch en obligatorisk skyldighet att rapportera kriminalunderrättelser i juli och lagstiftade om dataskyddsgrunden för att efterleva den på hösten. Jag tänker inte påstå att operatörerna var rättsligt exponerade under mellantiden, för jag har inte läst propositionens analys av det tidigare rättsläget, och det är fullt möjligt att regeringen ansåg luckan täckt. Men som lagstiftningskronologi kom tillåtelsen efter skyldigheten, inte tvärtom.

Ett enda ingripande på sju och ett halvt år

Här blir min egen datainsamling själva berättelsen.

Jag hämtade varje tillsynsärende ur myndighetens beslutsregister, 372 poster sedan 2018, och sorterade dem efter myndighetens egna ämnestaggar. Exakt en är taggad matchfixning: ett föreläggande riktat till Kanon Gaming Limited den 3 juni 2022 om att lämna uppgifter. Ärendet är avslutat. Det är summan av all publicerad matchfixningstillsyn under licenseran.

Fem poster är taggade vadhållning. Alla fem avslutades utan åtgärd. Fyra av dem avslutades samma dag, den 16 oktober 2019, och gällde Spooniker, Hillside Sports, Betsson Nordic och AB Trav och Galopp. Den femte, som avslutade en granskning av Smarkets (Malta) Limited, var daterad den 4 mars 2024 och slutade också utan åtgärd.

Det är hela ingripandehistoriken: sex ärenden taggade antingen matchfixning eller vadhållning på sju och ett halvt år, med ett föreläggande om uppgifter och fem ärenden avslutade utan anmärkning som resultat.

Det är inte så att myndigheten har varit sysslolös. Den meddelade marknaden att den under 2025 bedrev tillsyn över samtliga innehavare av vadhållningslicens och granskade deras rutiner för att upptäcka och motverka matchfixning. En branschomfattande genomgång av alla 64 operatörer är en betydande insats. Den ledde inte till något publicerat ingripande mot någon.

Och den 6 maj 2026 öppnade myndigheten en ny omgång, denna gång inriktad på spelutbudet snarare än rutinerna. Sex namngivna licenshavare, Hajper Ltd, Prozone Limited, Casinostugan Ltd, MOA Gaming Sweden Ltd, Snabbare Ltd och ComeOn Sweden Ltd, granskas för efterlevnad av 2 kap. i myndighetens bindande regler om otillåten och begränsad vadhållning, SIFS 2020:2. Den granskningen pågår fortfarande. Den är en av sex förebyggande tillsynsinsatser som myndigheten för närvarande listar som pågående.

Det här får du faktiskt inte spela på i Sverige

Eftersom granskningen från maj 2026 kretsar kring de reglerna är det värt att gå igenom vad de säger, och detaljerna är betydligt märkligare än den sammanfattade version som cirkulerar.

Lagnivån är kort. 8 kap. spellagen tillåter en vadhållningslicens men utesluter fyra saker: vadhållning på utfallet av ett lotteri utan lotterianordnarens samtycke; vadhållning på evenemang där den övervägande delen av deltagarna är under 18 år; intervallspel; och vadhållning på evenemang som är stötande eller olämpliga ur allmän synpunkt. Spelförordningen lägger till att en vadhållningslicens inte får omfatta vadhållning på djur som hetsas mot varandra, att vadhållning ska erbjudas till fasta eller rörliga odds eller en kombination, och att vadhållning på svensk trav- eller galoppsport bara får avse lopp som är upptagna i en central hästsportorganisations tävlingskalender.

Myndighetens egna föreskrifter går mycket längre, och dess publicerade vägledning i form av frågor och svar, daterad den 4 mars 2025, förklarar dem med en precision som belönar den som läser.

Vadhållning på påföljden för en regelöverträdelse är förbjuden. Vägledningen ger exemplen: röda och gula kort, straffkast, straffslag, straffsparkar, utvisningar, varningar, diskvalificeringar. Men vadhållning på konsekvensen av en påföljd är tillåten, förutsatt att spelet erbjuds efter att påföljden har dömts ut. "Kommer den här straffen att gå i mål?" är alltså lagligt när domaren väl har pekat på straffpunkten; "blir det straff?" är det inte. Samma logik sträcker sig till frågor som huruvida ett lag kommer att göra mål i powerplay.

Vadhållning på den individuella prestationen hos en tävlande under 18 år är förbjuden: mål, poäng, loppsegrar och liknande. Detta slår till även i lagsport där en enda spelare är under 18. Men vadhållning på lagets samlade prestation förblir tillåten. I praktiken betyder det att en svensk licenshavare måste kunna identifiera, match för match, om någon deltagare är minderårig, och stänga ner spelarspecifika marknader i enlighet med det medan lagmarknaderna hålls öppna.

I fotboll, och bara i fotboll, är vadhållning begränsad till matcher i seriesystemet, Svenska cupen och landskamper, och då bara när båda lagen hör hemma i de fyra högsta divisionerna. Konsekvensen, som vägledningen uttryckligen anger, är att all vadhållning på tränings- och vänskapsmatcher i klubbfotboll är förbjuden, inklusive försäsongsturneringar.

Definitionen av sport är bredare än man kan tro, och snävare i ett avseende. Den omfattar alla traditionella idrotter plus hästsport, e-sport och schack. Den utesluter prisceremonier, frågesporter och politiska händelser. Vägledningen namnger två svenska tv-format, Eurovisionsuttagningen Melodifestivalen och den inhemska versionen av Dancing with the Stars, som liggande utanför reglerna, med motiveringen att publikröstning avgör utfallet. Vadhållning på dessa förblir tillåten om den inte träffas av något annat förbud i lagen, förordningen eller licensbeslutet.

Hålet vid gränsen som ingen pratar om

Och så finns den begränsning som i mina ögon är det mest betydelsefulla i hela regelverket.

Myndighetens föreskrifter gäller bara sport som utövas i Sverige. Vägledningen är uttrycklig om vad det innebär i gränsfall. I ett dubbelmöte där en match spelas i Sverige och den andra utomlands omfattas bara den svenska matchen; den utländska matchen faller helt utanför de svenska reglerna. I e-sport, där de tävlande kan befinna sig i olika länder, gäller reglerna bara dem som fysiskt befinner sig i Sverige.

Följ det till dess slutpunkt. En operatör med svensk licens som betjänar svenska konsumenter får lagligen erbjuda marknader på gula kort i en utländsk liga, på det individuella målskyttet hos en 17-åring som spelar utomlands, och på en försäsongsmatch i ett annat land, allt sådant som skulle vara förbjudet om samma evenemang ägde rum på svensk mark. De förbud som Sverige motiverar med att vissa marknader är strukturellt attraktiva för fixare stannar vid nationsgränsen, trots att den svenska kunden, den svenska licenshavaren och den svenska skattebasen inte gör det.

Det är inte ett förbiseende i författningsarbetet; att reglera utländska tävlingar väcker uppenbara jurisdiktionsproblem, och vägledningen är uppriktig med att detta är konstruktionen. Men det betyder att integritetsarkitekturen skyddar svenska tävlingar från svensk vadhållning, snarare än att skydda svenska spelare från sårbara marknader. Om svenska spelares pengar är koncentrerade till de fyra inhemska divisionerna eller till utländska ligor kan jag inte avgöra, eftersom Sverige, som jag redogör för nedan, inte publicerar sportspelsdata separat över huvud taget.

Sextiotvå av sextiofyra

Ställ nu Macolinkonventionen bredvid licensregistret.

Sverige är part i Europarådets konvention om manipulation av idrottstävlingar, det enda bindande internationella instrumentet mot matchfixning. Enligt traktatkontorets tabell över undertecknanden och ratifikationer, konsulterad i dag, både undertecknade och ratificerade Sverige den 19 december 2024, samma dag, vilket är ovanligt, med ikraftträdande den 1 april 2025. Spelinspektionen är den myndighet Sverige har utsett enligt artikel 9 och den nationella plattformen enligt artikel 13, vilket är skälet till att den företräder Sverige i Europarådets arbete, leder det inhemska matchfixningsrådet, reglerar vadhållningsmarknaden och driver informationsutbytet.

Konventionen har varit öppen för undertecknande sedan september 2014. Tolv år senare redovisar samma tabell 17 ratifikationer eller anslutningar mot 26 undertecknanden som aldrig följts av ratifikation. Rörelsen framåt är verklig men långsam: Spanien ratificerade 2024, Litauen och Belgien 2024, Serbien och San Marino 2025, Armenien i maj 2026 med verkan från den 1 september 2026, och Estland i juni 2026 med verkan från den 1 oktober 2026.

Inom Norden är bilden splittrad. Norge ratificerade redan i december 2014, Island 2022, Sverige i december 2024. Danmark och Finland undertecknade 2014 och har aldrig ratificerat. Europeiska unionen själv har aldrig undertecknat.

Och Malta har varken undertecknat eller ratificerat.

Så till registret. Jag läste ut samtliga 64 svenska licenshavare med vadhållningslicens ur myndighetens register i sin helhet. Att döma av bolagsformen, och detta är en slutsats dragen ur bolagssuffix snarare än ur verifierade registreringsuppgifter, är exakt två svenska bolag: AB Trav och Galopp, hästsportens organ, och Svenska Spel Sport & Casino AB, den statliga operatörens konkurrensutsatta gren. De övriga 62 är enheter av typen Ltd, Limited, PLC, p.l.c., ENC eller OÜ, med maltesisk registrering som den överväldigande normen och en handfull registrerade i Gibraltar, på Åland och i Estland.

Landet som utgör bolagsrättslig hemvist för den stora majoriteten av Sveriges licensierade vadhållningsbransch är alltså den enda medlemsstat i Europarådet som varken har undertecknat eller ratificerat den konvention som Sveriges egen matchfixningssamordnare numera ägnar sin tid åt att främja. Sverige har slutit den cirkeln på hemmaplan genom att reglera licensen snarare än bolaget: en maltesisk enhet som betjänar svenska spelare måste rapportera misstankar till Stockholm oavsett vad Valletta har ratificerat. Men konventionens löfte är gränsöverskridande samarbete mellan nationella plattformar, och en nationell plattform når bara de operatörer som finns innanför dess egen licensperimeter.

Svensken som nu leder nätverket

Vilket gör den utnämning som tillkännagavs den 10 december 2025 mer betydelsefull än vad notisen på två stycken antydde.

Samuel Wahlberg, Spelinspektionens matchfixningssamordnare, valdes till ordförande för Köpenhamnsgruppen, nätverket av nationella plattformar mot matchfixning, som också fungerar som rådgivande grupp till Macolinkonventionens uppföljningskommitté. Företrädare för 31 länders nationella plattformar deltog vid gruppens senaste möte. Wahlberg angav sina prioriteringar som att hålla konventionens momentum uppe genom att verka för ratifikationer, hjälpa till att etablera fler nationella plattformar och bredda den geografiska räckvidden. Myndighetens dåvarande vikarierande generaldirektör, Johan Röhr, beskrev det som en möjlighet att utveckla det internationella samarbetet.

Två ytterligare ratifikationer landade under första halvåret 2026. Om det är ordförandeskapets förtjänst eller en tillfällighet kan jag inte säga, men den uttalade agendan och utfallet pekar åt samma håll.

Det finns en liten dokumentär skrynkla värd att flagga. Decembertillkännagivandet beskrev utnämningen som ett positivt steg efter att Sverige undertecknat konventionen 2024. Sverige hade då inte bara undertecknat utan även ratificerat den, och den hade varit i kraft för Sverige sedan den 1 april 2025, vilket myndighetens egen matchfixningssida, publicerad i mars 2025, korrekt anger. De två sidorna ligger på samma webbplats och beskriver Sveriges status olika.

Tre krav från idrottsrörelsen, tre luckor i systemet

Vill man veta om 2024 års reformer tillfredsställde dem de var avsedda att skydda kan man läsa Riksidrottsförbundets egen matchfixningssida. Den uppdaterades senast den 3 juli 2026, och den efterlyser fortfarande en ny spelreglering.

Riksidrottsförbundet är ingen marginell röst. Det har 72 medlemsförbund som täcker ungefär 18 000 föreningar och omkring 3,1 miljoner medlemmar, och det tar emot i storleksordningen två miljarder kronor om året i statligt stöd. Dess eget regelverk mot matchfixning binder idrottare, tränare, domare och funktionärer, med påföljder som sträcker sig till avstängning från all organiserad idrott i Sverige plus böter, och det driver en egen webbplats med e-utbildning och en anonym tipsfunktion.

Dess tre krav är precisa, och vart och ett pekar ut en lucka i det nuvarande regelverket.

Förbundet vill se straffansvar för den som vet att en tävling är, eller rimligen kan antas vara, manipulerad och som sedan otillbörligen använder den kunskapen när den spelar på tävlingen. Sveriges spelfuskbrott kriminaliserar att otillbörligen vidta en åtgärd som är ägnad att påverka utgången av ett licenspliktigt spel: fixarens handling. Det når inte självklart den informerade spelaren som bara utnyttjar en fix som någon annan har arrangerat.

Det vill att operatörer som önskar erbjuda vadhållning på idrott ska ansöka hos tillsynsmyndigheten om tillstånd som omfattar de specifika idrotter, nivåer och divisioner, åldersgrupper och speltyper de avser att erbjuda. Det är en modell med positiva tillstånd, och den är motsatsen till vad Sverige har: en generell vadhållningslicens med en lista undantag, kontrollerad i efterhand.

Och det vill att operatörer ska övervaka marknaden i tillräcklig omfattning och omedelbart rapportera avvikande spelmönster och misstankar om matchfixning till polisen, tillsynsmyndigheten och det berörda specialidrottsförbundet. Enligt den nuvarande förordningen löper skyldigheten enbart till tillsynsmyndigheten; idrotten får kännedom bara om myndigheten vidarebefordrar uppgifterna, och bara när ärendet gäller ett svenskt evenemang eller svenskt deltagande. Riksidrottsförbundet ber om att få vara en direkt mottagare i stället för en mottagare i andra led.

Ställ det mot myndighetens egen redogörelse för 2025, att samarbetet i matchfixningsrådet fungerar väl och att den nedåtgående trenden är välkommen, och man har två institutioner som beskriver samma system i väsentligt olika tonlägen.

Straffbudet som aldrig tycks ha använts

Sverige kriminaliserade matchfixning i spellagen. 19 kap. 4 § föreskriver att den som otillbörligen vidtar en åtgärd som är ägnad att påverka utgången av ett spel som omfattas av licenskravet gör sig skyldig till spelfusk, med straff på upp till två års fängelse. 5 § höjer skalan till mellan sex månader och sex år när brottet är grovt, med systematiskt utförande, stor omfattning eller särskild farlighet som kvalificerande omständigheter. Försök och förberedelse till grov olovlig spelverksamhet och till spelfusk är också kriminaliserat.

Myndighetens vägledning på punkten är en enda mening: misstankar om spelfusk bör anmälas till polisen.

Jag sökte efter svenska åtal och fällande domar för spelfusk och hittade inget offentligt rapporterat fall. Jag vill vara försiktig här, för svenska tingsrättsdomar publiceras inte systematiskt, och frånvaron av sökträffar är inte bevis för frånvaron av åtal. Men ett straffbud infört 2019, på en marknad med 64 licensierade vadhållningsoperatörer, som inte ger någon spårbar fällande dom och ett enda ensamt föreläggande om uppgifter från tillsynsmyndigheten, är antingen bevis för en mycket ren marknad eller bevis för en upptäckts- och lagföringskedja som inte omvandlar misstanke till ärenden.

Notera kontrasten med grannbrottet som jag granskade i en separat text: främjande av olovligt spel, kriminaliserat i samma kapitel med samma straffskala, gav en fällande dom och ett fängelsestraff i december 2025 när en ekobrottsåklagare buntade ihop det med åtal för bokföringsbrott, skattebrott och penningtvätt. Matchfixning har inget jämförbart paket att tillgå. Det sitter för sig självt, i ett kapitel i spellagen, och väntar.

Marknaden som inte går att mäta

En sista strukturell poäng, och den begränsar allt ovanstående.

Sverige publicerar inga siffror för sportspel. Myndighetens officiella statistik redovisar den licensierade marknadens nettospelintäkter i en handfull kategorier, och vadhållning slås ihop med kommersiellt onlinespel till en enda rad som i praktiken rubriceras onlinekasino och vadhållning. För 2025 uppgick den sammanslagna raden till 4 295 miljoner kronor det första kvartalet, 4 632 det andra, 4 534 det tredje och 4 951 det fjärde: 18 412 miljoner enligt min addition, mot en total licensierad marknad på 28,2 miljarder kronor, eller 3 339 kronor per vuxen invånare och 0,9 procent av den disponibla inkomsten. Första kvartalet 2026 landade på 4 439 miljoner mot 4 295 ett år tidigare, en ökning med omkring 3,4 procent enligt min aritmetik.

Hur stor andel av detta som är sportspel snarare än onlinekasino redovisas inte. Inte heller fördelningen mellan inhemska och utländska tävlingar, mellan spel före match och livespel, eller mellan de fyra svenska divisioner där vadhållning är tillåten och allt annat. Så när tillsynsmyndigheten begränsar vadhållning på svensk fotboll i lägre divisioner för att minska fixningsrisken finns det inga offentliga data som låter någon utanför branschen bedöma hur stor spelomsättning den begränsningen faktiskt tog bort, eller vart den tog vägen.

En ordning som föreskriver rapportering, omfördelar underrättelser till 64 konkurrenter, förbjuder specifika speltyper ned på nivån straffsparkar och målskyttar under 18 år, och företräder Sverige i en konvention inom Europarådet, vilar på en statistisk grund som inte kan tala om hur stor den reglerade verksamheten egentligen är.

Efterspel: VM och tipset på jobbet

Två små notiser från i år illustrerar var myndighetens offentliga uppmärksamhet faktiskt ligger.

Under 2025 deltog Spelinspektionen i övervakningen av fotbolls-EM för damer i Schweiz, med fokus på riskbedömning och på att förebygga fixning och annan manipulation. Inga matchfixningsincidenter registrerades under turneringen.

Och den 22 maj 2026, inför herrarnas fotbolls-VM, publicerade myndigheten en kort vägledning om tips på arbetsplatser och i vänkretsar. Svaret var att huvudregeln är att spel om pengar kräver licens, så om deltagarna betalar för att delta och kan vinna pengar eller priser med penningvärde träffas tipset normalt av spellagen. Det finns ett undantag för spel i privata former, inom en familj eller mellan nära släktingar, med låga insatser, men för att kvalificera sig måste tipset ske i privata former med en nära inbördes gemenskap mellan deltagarna, får inte ha en organiserad eller professionell karaktär och får inte bedrivas online.

Det svenska VM-tipset på kontoret, drivet i ett kalkylark i en gruppchatt, befinner sig därmed i ett betydligt tydligare definierat regulatoriskt läge än frågan om huruvida svensk idrott fixas.